Leave nothing but footprints - Innovationsdokumentär
Vi är väldigt glada över att ha med er i vårt team. Vi fick in 70 ansökningar. Och det var väldigt svårt att enbart välja ut 10, men vi är väldigt nöjda med våra val. Vi tror att ni alla kommer att bidra mycket utifrån era olika färdigheter och bakgrunder. Ett team på 10 deltagare med olika kompetenser och bakgrunder… deltog i en 7 dagar lång workshop på Söderåsen hösten 2021.
Deras uppdrag var att testa nya lösningar kring turismens framtid utifrån naturens villkor. Lämna bara fotspår. Dag 1 Jag heter Ram Silwal Jag är mycket glad över att vara här vid Söderåsens nationalpark. Det finns en del problem. Hur kan vi diskutera och dra slutsatser…
…kring vad som är rätt riktning för att ha en hållbar nationalpark? Jag är uppvuxen i Mexico City, en stad med 23 miljoner invånare. Jag tror att mitt bidrag till teamet kommer att vara hur man kan hantera stora folkmassor. Det känns väldigt spännande att vara i denna nationalpark under hösten… …och se vilka utmaningar som finns. Detta är min första erfarenhet av att vara här på Söderåsens nationalpark… …och det är helt enastående vackert vid den här tidpunkten på året.
Jag har en bakgrund inom kognitiv neurovetenskap och filosofi. Jag är intresserad av medvetandet och arbetar med olika organisationer inom psykedelisk vetenskap och forskning. Jag tror att jag kan bidra till det här projektet… …genom att vara nyfiken på våra tankar om naturen. Och om våra antaganden kring vårt beteende när vi är i naturen. Jag hoppas kunna bryta ner våra fördomar om hur vi interagerar med naturen. Försöka tänka från grunden om varför vi vill känna oss ett med naturen… …och hur vi kan nå den samhörigheten med naturen.
Vi startade projektet med en öppen utlysning där vi ville att människor skulle ansöka om att vara en del av projektet. Anledningen till att vi gjorde så var att vi ville få med ett brett urval av olika färdigheter, bakgrunder och åldrar. Alla dessa färdigheter kompletterar varandra. Vi såg att detta skulle bli en riktigt bra sammansättning.
När man startar en process som denna så har man normalt en idé om vad problemet kan vara. Det blir nästan alltid utmanat längs vägen. Vid starten av processen visste vi att det fanns problem med nedskräpning, eldning utanför godkända områden, lösgående hundar och så vidare.
Längs vägen upptäckte vi fler beteendeproblem. Processen vi arbetar utifrån heter Design Thinking Model. Den har två delar. Den första är sådant som jag har gjort i förväg, för att skapa förståelse och definiera vad problemet är här på Söderåsen. Är det nedskräpning? Är det backpackers? Vem är problemet? Vad är problemet? Intervjua personer och få svar från experter och besökare, prata med lokala företagare och så vidare… …för att höra vad de tycker att problemet är. Och när vi samlat all denna information begränsar vi det och definierar två problemformuleringar för gruppen att ta sig an.
Den första problemformuleringen de ska arbeta med… …är hur kan vi skapa en samhörighet mellan besökaren här på Söderåsen och platsen som sådan? Vår andra fråga fokuserar på… …vad som händer om vi inte lyckas skapa samhörighet. Vad gör vi när kommunikationen misslyckas? Människor har tillgång till all information på hemsidan, från sociala medier och de tittar på Tripadvisor. De har all information, de har skyltar och ett Naturum att gå till med frågor. Ändå beter de sig på ett visst sätt i naturen. Du ska sköta dig, och om du inte gör det kan någon ringa polisen.
Finns det något annat man kan göra innan man tar till så pass drastiska åtgärder? Vi känner att vi kan göra Skåne till en bättre plats både att besöka och att bo på med hjälp av regenerativ, hållbar turism. Vi kan inte göra det själva. Vi behöver hela samhället och samarbetspartners som Länsstyrelsen… …för att skapa nya, innovativa, regenerativa och hållbara sätt att ta hand om den här platsen, och för att kunna uppleva den. Detta är 1 av 30 nationalparker i landet. Nationalparker är alltid statligt ägda i Sverige. Detta skiljer sig åt på olika platser i världen, men i Sverige är det alltid så.
De är tänkta att skydda delar av landskapet som är specifika för den regionen. Det finns vanligtvis också naturskyddsaspekter och på den här platsen är det geologin. Vi har sprickdalar som går genom området, som är en huvudskyddskälla… …men har också tempererad lövskog med stora biologiska värden som vi måste skydda och bevara. Det rör bok till exempel, men också ek och lönn. För att kunna skydda det finns specifika regler i nationalparker… …och de skiljer sig åt i olika nationalparker. Vissa är lika. Man får inte gräva upp saker eller påbörja byggarbete.
Man får inte heller ha hundar lösa eftersom de kan fånga vilda djur. Sedan finns också specifika regler, som att vi måste skydda trädstammar som har epifyter, mossor och lavar som lever på dem. Om man skadar dem tar man bort det som vi vill skydda. Vi kommer att jobba utifrån Design thinking-modellen. Vi vet att några av er har erfarenhet av detta… och det kommer att vara några i teamet som känner till modellen rätt bra. Vissa av er gör det inte och det är helt ok. Problemformulering 1: Hur kan vi få en väl förankrad samhörighet mellan natur och besökare….
…så att de känner ansvar och vill vårda naturen? Lyssna på formuleringen; förankring och samhörighet. Den är väldigt noggrant utvald. Det är vad vi hoppas kunna göra. Vi hoppas kunna skapa en stark känsla för den här platsen. Något som verkligen får någon att bry sig om den. Problemformulering 2: Vad gör man när kommunikationen misslyckas? Om man inte lyckas skapa samhörighet, vad händer då? När vi talade med Länsstyrelsen och Håll Sverige Rent så kändes det väldigt… …inspirationsfokuserat. ”Vi vill informera människor, leda dem i rätt riktning och vara snälla. Vi vill att de ska njuta av sin tid här. Vi vill inte tillrättavisa folk hela tiden.”
Okej, trevligt. Men hur har det fungerat för er hittills? Vad kan vi göra? Ni får brainstorma, komma på idéer. Kvantitet är viktigare än kvalitet, så det finns inga dåliga idéer på det här stadiet. Alla idéer är välkomna. Bara kasta ur er dem utifrån era olika perspektiv. Sedan går ni in i prototypdelen… …och då har ni också möjlighet att testa era lösningar i nationalparken och se vad som händer med det. Vi kommer att ordna så att ni kan testa era lösningar på varandra, så ni kan räkna med att kunna testa på en faktisk person.
Senare i veckan kommer det också finnas möjlighet att testa dem på riktiga besökare. Allt går väldigt bra. Nu tar vi en härlig promenad i den här fina naturen med alla fina färger. Vi har några teambuildingaktiviteter där vi ska lösa problem som ett team. Jag har det trevligt! – Jag har aldrig varit här förut. – Så det är din första gång? Ja, det är första gången, och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt än att få vara här med er och leka en kul lek.
Jag heter Augusto och kommer från Colombia. Jag har bott på tre olika kontinenter. Jag har bestämt mig för att ägna mitt liv och mitt arbete åt att bidra till global hållbar utveckling. Det är inte bara ett professionellt utan även ett personligt beslut… …det var därför jag flyttade hit med min familj till Sverige som är ett föregångsland inom hållbarhetsfrågor. Syftet är att visa teamet hur vackert Söderåsen är och ge dem en känsla för området. Självklart också för att de ska lära känna varandra litegrann.
Vad kallas den? Wow, jag är imponerad. Applåder! Jag tittar på den och försöker. Det var en sann lögn. – En bra lögn dock! – Ja, inte sant? Jag har arbetat med utomhusaktiviteter som klättring, kajakpaddling och räddningsarbete… …och mycket av detta kommer med arbetet. Det är därför jag är van vid detta antar jag.
Som ett riktigt proffs. Jag heter Adam Mikkelsen och jag har en bakgrund inom kommunikation och PR. Jag har nyligen startat ett företag inom växtbaserad mat. Jag antar att det jag bidrar med är varumärkesbyggande kommunikation och hur man gör saker mer intressanta… …hur man gör för att någon ska bry sig i dag. Vad gör man när kommunikationen misslyckas? Har du någonsin blivit tillrättavisad eller utskälld på en offentlig plats? Hur kändes det? Tog du till dig det? Slutade du med en viss typ av beteende? Eller ignorerade du det? Hur tog du emot den tillrättavisningen? Kanske kan de fundera på detta när de nu börjar arbeta med problemformulering 2. Dag 2 Just nu går de igenom idéprocessen. Det är första steget som de arbetar med.
Det handlar i grund och botten om att få fram så många idéer som möjligt, oavsett om de är bra, dåliga, galna eller fantastiska idéer. Förhoppningsvis kommer de fram till något otroligt genom att diskutera dem. …Att avgöra om något verkligen kommunicerar huvudidén eller inte.
För det finns så många olika problem, eller hur? Om vår idé är att inte lämna några spår, då bör innehållet och upplevelsen baseras på det. Människor lyssnar på olika saker, på olika sätt och med olika metoder. En portal, okej jag är här och jag inser nu vad jag ska göra. Jag tror att detta är nödvändigt för den möjliga effekten på mängden människor. Vi behöver överväga antal men också mångfald, hur människor relaterar till olika kanaler.
Vi måste också tänka på vilka lösningar som kan ha den största effekten. …Den långsamma övergången från att komma från en plats till en annan. Man är van vid något men kanske inte naturen.
Man är van att använda sin telefon. Jag heter Lisen och är från Helsingborg. Jag arbetar på Stiftelsen Skånska Landskap med ett projekt som är dels ett program för arbetslösa och dels ett slags testprojekt för att välkomna folk i naturen.
Jag tror att vi bara ska lägga fram alla våra idéer och prata igenom dem och komma fram till vilka som är bra som vi kan jobba vidare med och vilka som vi inte är intresserade av. Jag heter Hanna och jag bor i Malmö. Jag har en utbildning i industriell design. Vi har en brainstorm-session och sedan sorterar vi våra idéer för att se om det finns någon koppling mellan dem… och för att se om vi kan vidareutveckla idéerna. Och självklart kan vi det. …Känslosamma berättelser som kan få alla att känna att de gör något skadligt om de bryter mot reglerna men som samtidigt ger den vetenskapliga förklaringen. Det är en kombination mellan vetenskap och berättelser som berör. Ansvarstagande kommer från att ha en relation med platsen och med naturen rent generellt. Jag började tänka på vad är det grundläggande i en relation… …relationen som du har med din familj eller med en vän.
Det jag kom fram till var fyra kategorier eller pelare som måste finnas, annars faller relationen sönder. Respekt. Att lära sig något om naturen får en att känna att detta är häftigt. När man sedan uppskattar det så vill man värna det och bry sig om det. Sedan är det ansvar; en idé om att jag faktiskt har en roll i det här.
Jag är faktiskt sammankopplad med detta. Det här är inte vilken plats som helst, utan en som jag är en del av och som jag har ett ansvar för att den existerar. Och jag tänker att det är något som kanske många nationalparksbesökare inte känner… …särskilt om de kommer från städer då kanske de inte känner att de hör hemma på den här platsen. Om man känner att man inte hör hemma på en plats, varför ska man då respektera den? Och den sista kanske stödjer de andra och det är kommunikation.
Människor måste kunna kommunicera med den här platsen för att kunna lära sig från den… …och för att kunna lyssna och tala till den. Jag vet inte men det kanske finns mer, men detta är de grupper som jag tänkte på… …och utifrån dem kan det bli aktiviteter, initiativ och projekt etc. Så när du kliver in; frågorna vi pratade om, det kanske är två frågor, tre frågor… …men, om du gör det då kommer det hejarop från en publik. Du är en hjälte, kanske spelar de Måns Zelmerlövs You are the hero of our times.
Och för barn, om de fullföljer, då får de ett pris som nationalparksbeskyddare och får en hjälteuniform. Och detta är vad vi pratat om, gör ingenting, Söderåsens nationalpark, flykt från verkligheten. Du kan komma hit för en vecka eller en weekend men hela parken är en tyst retreat. Du får inte lov att säja hej, så du bara promenerar i tystnad. Jag tror att det är mäktigt med ljudet från naturen.
Och all forskning som har gjorts på läkning, tystnad, stress, ångest och allt sådant. Ja, vi har miljoner idéer, vi har inte gjort ett urval ännu. Vi måste jobba vidare med att sortera idéerna när vi går in. Just nu regnar alla våra idéer bort. Min roll i detta projekt är som konsult, jag arbetar i nationalparken.
Jag har kommit hit för att lyssna på vad de har för idéer och för att avgöra om de är genomförbara eller inte. Eller, om de måste ändra något för att göra det möjligt. Även om vi läser skyltarna så är det lite oklart, lite otydligt. Du har kartan över nationalparken, men om man vill förmedla samhörighet med naturen… …och förmedla att detta är ett skyddat område så framgår det inte av skyltarna. Hur samverkar vi med naturen? Reglerna kring det står väldigt långt ner i hörnet.
Det är väldigt outtalat och otydligt att detta är budskapet man vill att människor skall ta med sig när de går in. Det finns inte någon tydlig övergång till när du faktiskt går in i nationalparken. Är det här, eller längre in… …när är du inne i nationalparken, och när är du bara på en naturstig? Det finns en otydlig ingång här.
Vad vi vill säga med detta är att vi inte skapar de rätta förutsättningarna för att gå in i ett vackert och skyddat område. Att hitta den rätta balansen mellan lösningar som smälter samman med naturen och är en del av ekosystemet… …och samtidigt skapa förutsättningar för något som kräver speciell uppmärksamhet och ett speciellt sätt att tänka. Det är vad vi försöker rikta in oss på när vi ska peka ut detta problem genom de lösningar som vi ska föreslå.
Speciellt på detta område, men det kan relatera till vad som händer vid den andra huvudingången… …eftersom vi var där och fick samma uppfattning fast på ett lite annorlunda plan. Vi har besökare som kommer till vår nationalpark i dag som konsumenter. Jag kommer hit för att konsumera något: Ge mig lycka, ge mig frid, ge mig tystnad. Det är så människor går in i en nationalpark idag. Så vi har en lösning.
Hur kan vi göra så att besökaren inte tänker som en konsument utan förändrar sitt sätt att tänka. Vad får dig att bete dig på ett speciellt sätt? Vad är det som får dig att ändra hur du pratar, ljudnivån på din röst, kanske tar du av dig mössan? När vi delade upp det i olika teman så är det arkitekturen, själva entrévalvet om man så vill. Vi kommer också att prata om hur man kan förhöja upplevelsen med ljud och visuella element. Vi pratade om information och vi tycker att de vore bra att ha informationen nära entrén. Vi har några idéer om vad man ska fokusera på. Vi pratar om en långsam övergång. Man har parkeringen, man går in och sedan har man stigen.
Det här är min stund. Jag ska stå här i 10 sekunder. Lämna allt bakom mig och gå in i den heliga nationalparken. Vi vill också med denna bild visa balansen mellan att vara förenad med naturen och grundad i naturen.
Detta är mer som en metafor för detta. Jag gillar idén med en portal. Jag gillar tanken med en övergång. Det är en mycket genomtänkt idé. Jag håller med om att man inte får den känslan nuförtiden. Flera av de sakerna ni lyfte, som information, motsägande eller brist på information… …helt riktigt kan det förbättras. De praktiska aspekterna kan diskuteras. Som att man kan sätta upp vissa saker men inte andra.
Det finns speciella regler kring det ena och det andra. Fågeln, som vissa av er nämnde, är kanske inte möjligt att genomföra. Det kan till om med gå emot reglerna. Jag vet inte. Man måste titta på dessa praktiska saker. Men, jag förstår poängen. Det är en trevlig idé. Nu går vi igenom våra idéer och vi vill komma till en slutsats så att vi sedan kan bestämma vilken modell vi vill utveckla. Just nu har vi många idéer och koncept. Vi måste begränsa urvalet.
Vi gör en t-shirtkollektion i begränsad upplaga… …som hjälper till att göra reglerna i parken lite häftiga. De ska kommunicera några av reglerna i parken. Som håll din hund kopplad eller plocka inte upp död ved. Förklara lite kring varför det är en regel och på samma gång få det att låta häftigt. Vi ska försöka göra en hjältevägg för att skapa en känsla av ägande hos besökarna. ”Söderåsen skyddas av”, och sedan namnen på besökarna.
Vi ska testa detta utomhus på det andra teamet, men också på andra människor som vi stöter på. Så kan vi se om det fungerar, eller inte. Om det fungerar så kör vi på det och om det inte fungerar så byter vi idéer. De har många idéer och jag tror att det är lite tidigt att säga för de har precis börjat.
Men, med tanke på den korta tid de haft så har de kommit fram till bra projekt. Vi har diskuterat en hel del om vad som går att göra och vad som kan bli svårt att göra på grund av att det är en nationalpark. Jag är supertaggad! Vi ska äta en riktigt god middag. Han river potatis och vi skalar inte den, för vi vill ha kvar all smak. God natt och vi ses imorgon. Dag 3 Okej, men jag känner mig lite smartare.
Jag heter Stina Hallström och arbetar som designingenjör på Zenit Design i Malmö. På min fritid är jag aktiv inom Friluftsfrämjandet. Vi säger inte gå ut och agera polis mot andra människor utan var en kompis och hjälp någon som gör fel.
Om lösningarna på problemformulering 1 blir implementerade och vi täcker alla ingångarna med information om hur man ska bete sig… då löser sig problemformulering 2 förhoppningsvis sig själv. Och bara få en tillrättavisning med, ”hej läste du inte skylten”? Vi måste också lära ut vad man faktiskt gör om man ser någon som inte följer det. Det är en helt annan typ av beteende. Vi vill inte att folk ska bli aggressiva. Vi vill inte att det skapas en känsla av utanförskap eller att få andra att skämmas. Även om man känner till alla reglerna i parken… …så ber jag antingen honom eller henne att plocka upp skräpet, eller inte.
Även om man vet att det är dåligt för parken är det värre än att hamna i bråk? Jag har jobbat som parkvakt och mitt jobb var att säga till folk att de campar på fel ställe. Till och med i de situationerna, med min bricka och skrivplatta ville folk inte lyssna. Jag kunde vara hur trevlig som helst. Så det som rör sig i mitt huvud är att vi börjar med perspektivet att besökare måste berätta för andra besökare vad som ska göras.
Finns det någon annan kreativ lösning vi kan komma på som inte är begränsad till det? Om vi kan skapa en känsla av att man är sedd av andra människor. Inte känslan av att alla bevakar dig och är redo för att bli arga på dig. Snarare en känsla, en tanke av att alla andra försöker respektera reglerna. Och man är så förberedd som man kan vara på att bli utpekad om man gör fel.
Så vads sägs om att ta foton på folk som gör dåliga saker och sedan publicera dem? Vi gör en Wall of Shame och en Wall of Fame. Och sedan…vem är du? Vi har precis kickstartat utvecklandet av problemformulering 2, som handlar om vad besökare kan göra när de ser andra besökare agera felaktigt. Vi tycker att det är ganska svårt, då det är knepigt att tänka utanför ramarna för vad man kan göra om man ser en främling som beter sig felaktigt. Antingen är det avsiktligt eller oavsiktligt. Vi jobbar fortfarande på det. Men nu ska vi fika, vilket är ett måste varje dag innan vi kan fortsätta. Så när timern ringer, ska ni skicka alla papper till höger.
Be varje deltagare att bygga vidare på sin kollegas idéer, förbättra dem eller använda dem som inspiration för att utveckla ytterligare tre idéer. Det vi arbetar med är; Vad kan besökare göra när kommunikationen misslyckats? Inom parantes: utöver att ringa polisen. Kör! Vi försöker att producera så många idéer som möjligt, även på de mest galna sätt som vi kan.
Vi kände att vi har kört fast, så vi ville prova något som kan få oss mer kreativa. Jag tror att det fungerar. Jag valde ett glatt alarm till oss. Du var inte bekväm? Jag var inte bekväm med vad som händer i den här processen – Jag är ledsen för det. – Ingen fara. Det är helt okej. Jag ser det som en process. Man kan också få hjärnsläpp. Vad ska jag göra nu?
Men, det finns inget rätt eller fel. Jag är helt okej med det. Det är bara att jag känner att jag inte bidrar med något. Men det gör du! När jag tittar på min idé utifrån vad jag plockat upp från er, är det att fråga efter en förklaring. När man ser någon som gör något fel är det inte bara att tillrättavisa utan även fråga. Vet du varför du gjorde det? Vet du varför du kastade flaskan? Vet du varför du knäckte trädgrenen? Informera någon i en viss situation kan vara nyttigt.
Men, när det handlar om skräp är det väldigt enkelt att visa på gott exempel genom att plocka upp det. Det är svårare att ta ner någons hängmatta eller tält och placera det någon annanstans. De har kommit fram flera fantastiska idéer. Vi är riktigt stolta över dem och över de intressanta idéer de kommit på. Dag 4 När jag berättade för mina vänner igår kväll om vår idé så sa de “oj, de kommer bli nerslagna om de säger till folk att koppla sin hund.” Ni vet, park-mormor? Så de är hjältarna och det är enklare att börja marknadsföra det som att de är de äldre i Röstånga som normalt dricker kaffe. Jag kan se nyhetsvärdet i det. De dricker kaffe och fikar på bygdegården och sedan klär de upp sig som ambassadörer
Jag skulle må sämre om jag inte respekterade en äldre dam jämfört med en hipster som säger ”plocka upp det”. Jag tänker om det kan finnas ett samband med att vara influencer och ambassadör för att påkalla folks intresse att bli ambassadör. Vi diskuterar olika sätt att använda ett volontärprogram i nationalparken. Vilka grupper kan vara volontärer och vilka styrkor har de olika grupperna? Vi kan testa några av dessa idéer, som idén med influencers. Där kan vi faktiskt skapa content med en av oss som låtsas vara en influencer för att visa hur det kan se ut Värdet av att ha en influencer är inte bara att de kommer och är volontärer utan att de redan har ett stort nätverk med en massa följare. Hej på er! Hoppas att ni har det bra.
Jag är här i Söderåsens nationalpark. Kan du göra om det fast med mer energi? Men mina följare följer mig för att jag är udda och har en låg energi. Okej, men kan du ha samma energi men vara mer udda? Här finns en massa vilda djur och jag vill bara köra upp här med min lastbil… …och starta en grillfest och festa loss med den där svanen. Men det här är en nationalpark, så man får inte göra så. De har en massa regler men det blir bäst så för alla.
Nu skall vi skapa vår egen TikTok-challenge. Så vi kommer att hitta på en dans som självklart kommer att vara rolig och medryckande. Dansen ska visuellt beskriva några av nationalparkens regler. Vi kommer att låta en av de äldre i vår grupp dansa samtidigt som vi filmar.
– Okej Adam. När som helst när du är klar med musiken. – Ja, men jag filmar också. Behöver du musik? Vi behöver musik. Vi filmar inte än! Kan du spela upp låten för mig? Fick ni det? Vad som är gemensamt för allt vi listat här är att vi minimerar konflikten mellan två människor. Det är inte min åsikt mot din åsikt, utan naturen och regelverket talar för sig själv. Och, för att hitta redskap att isolera detta. Det handlar inte om dig och mig.
Det är något vi måste göra för att vara snälla mot naturen. Om vi har några skyltar i naturen som inte är påträngande och som har en ton som om det är naturen som talar och bjuder in. Vi kan göra modeller till några av de skyltarna. Vi har en meditationsstig i några av våra rekreationsområden som är gjorda av lokalt material från platsen. Jag tror att narrativet med en meditationsstig är att naturen pratar. ”Jag är här, vad hör du just nu? Vad kan du lukta just nu? Vad känner du just nu?” För att använda dessa meddelanden, inte bara för att tala som naturen men för att uppmuntra de personer som kan agera...
... att agera och ingripa mot andra Vi försöker koppla ihop två saker här: Naturens meddelanden och idén om en förebild. Använd personer som vill uttrycka sig till att göra det. Det är bra att veta att jag kan säga "gör det rätta” till någon. Ha det som en fråga istället för att få människor att tänka; ”Hur skulle jag bemöta en annan besökare?”. Jag gillar det sättet att tänka. Det får besökaren, gästen i naturen, att reflektera, att närma sig, men det planterar också ett frö av handling. Det är inte bara vad man själv kan göra utan mer vad man kan göra för att hjälpa andra.
Det är förmodligen mer effektivt när det handlar om att ändra folks beteende. Om ni tittar på denna skylt vi har här som säger: ”Jag behöver vila för att kunna läka” Vad får det er att tänka på? Vad är din respons till detta? Vad får det dig att tänka på? En del av vår idé är att ha meddelanden ute i naturen. Vi fick ett bra gensvar på detta, både placering och budskap. Dag 5 Det första man frågar sig är ”Vad säger den här platsen mig?” Hur tar man sig in i den? Hur upptäcker man den? Portalen skulle också vara en plats där man har en kortfattad information om hur man ska bete sig i naturen. Där man går in som gäst. Den lilla natur-avtalsboken är en del av detta.
De ska känna att de lämnar ett visst beteende och plats bakom sig… …och går in i ett skyddat naturområde där det finns andra typer av beteende som förväntas av dem. Jag är kanske upplärd med att jag är en människa och därför bättre än naturen. Jag behöver inte respektera den utan kan ta vad jag vill ha och sedan gå min väg. Så alla dessa saker är fundamentala utifrån våra egna perspektiv på naturen. Vi kände att om vi skulle kunna förändra sättet att tänka när det gäller dessa saker skulle det vara mäktigt.
Vi försöker uppmärksamma den döda veden och skapa det klatschiga död veds-sällskapet, så att alla vill var med i detta sällskap. Så, med t-shirtsexemplet, det skulle kunna vara Söderåsen X Naturkompaniet eller Banff Festival. Det enskilda initiativet engagerar främst storstadshipsters. Men, det är ett initiativ och sedan gör vi något med stickningsällskapet eller de äldre. Så alla moment blir delar av ett snabbspår för omsorgen om Söderåsen eller hållbarhet rent generellt.
För att förtydliga att idén i sig själv inte behöver återskapa hjulet utan mer skapa ett nytt sätt att tänka kring verkställandet. Ett tyst vandringsretreat. Att skapa en historia. Det kan räcka med en gång. Men om man äger historien… …”I Sverige i Söderåsens nationalpark kan man nu göra en skärmdetox och allt man behöver göra är att vara tyst i en timme och bara vandra. Det är också för att skapa en koppling med något som sticker ut.
Så jag tänkte att vi kan testa detta på vägen tillbaka. Vi går på led och fokuserar på 1,2,1,2. Dag 6 I dag är vår avslutningsdag. Det är lördag och vi håller på att avsluta allting. Vi har en genomgång med teamet för att summera allt som hänt i veckan. Planen är att saker inte ska stanna här utan att vi ska ta det vidare.
Vi ser detta som början på något större och mer långsiktigt. Tack för allt ert fantastiska arbete. Ni har åstadkommit så mycket mer än vad vi förväntade oss. Det har varit så spännande att följa era tankar och att få vara en liten del av denna process. Det har varit en ära. Vad som händer nu är att ni har levererat till Tirsa. Vi kommer att ta resultaten och diskutera dem med Länsstyrelsen. Och även se vilka andra aktörer som måste bli involverade. Alla era förslag och idéer involverar fler än bara Länsstyrelsen.
De involverar oss, Svalövs och Klippans kommun, icke-statliga organisationer och många andra. Jag tycker ni ska ge er själva en stor applåd för denna vecka! Dag 7 Det har varit så spännande och inspirerande… …eftersom människorna som sammanförts i gruppen har så olika bakgrunder. Och så mycket idéskapande. Det har varit fantastiskt.
Veckan har verkligen varit hektisk. Det har varit intensivt. Vi har gjort så många saker på så lite tid. Vi har verkligen blivit ett starkt team. Jag är verkligen inspirerad av de människorna jag mött här. Jag känner också att idén med det här projektet är uppnådd. Jag hoppas att man följer upp idéerna och att några av dem kan genomföras. Det skulle vara en riktigt positiv förändring för nationalparken med lite nya idéer.
Varje person hjälper till att filtrera lösningarna så att man vet att det är något hållbart till slut. Det har varit en väldigt bra vecka. Att få träffa alla dessa fantastiska människor med olika bakgrunder. Det har varit en fantastisk utvecklingsprocess för oss alla. Vi har några jättebra idéer om hur man kan förändra kommunikationen med nationalparkens besökare. Och jag tror att den förändringen måste ske för att få folk att bli mer medvetna när det gäller naturen.
Hur kan vi ändra vår kultur så att vi inte ser naturen som något som finns för vår skull utan att det är något som vi är en del av. Vi är alla ansvariga för att ta hand om den. Det finns inte en fantastisk idé som kommer att omfatta allt. Om det vore så skulle vi lösa alla problem i hela världen.
2022-02-09 04:26
